Sommaren 2017 åkte jag för första gången till Gotland och var med på 1800-talssällskapets Baddagar. Det blev lite hektiska dagar innan avresan för att se till att allt packades och inget glömdes. Då jag aldrig varit med i något 1800-tals sammanhang förut är det svårt att veta vilka assessorer som är passande, och vad som kommer att behövas under dessa dagar. Men jag hade inte behövt oroa mig så. Det finns fanns väldigt trevliga och kunniga människor i sällskapet att fråga, och ingen detaljgranskade att allt man hade på sig verkligen var exakt rätt årtionde eller århundrade. Det var ett väldigt avslappnat och trevligt umgänge.
Att komma till Fridhem och uppleva den fantastiska utsikten och omgivningarna, att under några dagar få bo där var magiskt. Att vakna upp till utsikten över havet, och en känsla av att 2000-talet luckras upp och historiens vingslag istället gör sig påminda. Det är en blandning av gammalt och nytt som löser upp vardagsstressen och skapar en rofylld tillflyktsort perfekt för att få leka sig tillbaka till 1800-talet, fast med inslag av moderna bekvämligheter. I gemytlig samvaro satt vi tillsammans på den stora altanen och de flesta av oss hängav sig åt handarbeten då temat för året var ”arts and crafts”. Det var ett väldigt otvunget sällskap, där jag kände att jag kunde slappna av och bara njuta över att vara på Gotland, och se fram emot alla trevligheter som låg framför oss.
På lördagen var det så dags för badandet. Det är mycket bekvämare än vad jag trodde att sitta på stranden i 1800-talsbaddräkt. Vi njöt av vädret och den medtagna picknicken, lyssnade på högläsning, och självklart var vi några stycken som inte kunde motstå att doppa oss i havet. Vilket mer kändes som kläd-sim än något annat, men var busigt roligt att göra… jag menar hur ofta badar man med kläderna på!?
Under helgen hann vi också med en 3-rätters middag med dans, en spontan musikafton med pianospel och skönsång, lite enklare lekar, gott fika och ett besök på Brucebo och Högklint. Det var en fantastiskt trevlig helg med roliga nya upplevelser och människor. Ett kärt minne att ta med sig i höstmörkret och vinterkylan som nu väntar.
Vid pennan, Linda