Sällskapets nätmästarinna

Som en räddande ängel kom hon in i Sällskapet när vi behövde henne som mest, vår nät-mästarinna Emelie. När Elin annonserade att hon ville låta webmasterjobbet gå vidare till någon annan hade vi sådan tur att Emelie ville ta över. Men vi tar det hela från början.

Intresset för historia har alltid funnits, om än med lite vaga kunskaper. Emelie älskade Kröyers tavlor, viktorianska och edvardianska kläder var vackra, liksom Jane Austen-modet.

Här gällde det att lära sig mer. ”Google is your friend”, heter det ju och vips, vid en sökning dök Sällskapets hemsida upp. Tjoho, lyckan var total. ”Det finns likasinnade att hänga med. Här vill jag vara med”, tänkte Emelie. ”Det har tagit lite tid att lära sig de olika decennierna under seklet, men nu kan jag mycket mer”, säger hon.

Året var 2012, och trots lite blyghet kontaktade hon oss och frågade om hon fick anordna en träff nere i Skåne. Självklart fick hon det. Det här är hela idén med Sällskapet, att det ska växa och dra till sig fler intresserade, som träffas och lär känna varandra och har kul ihop. Efter klartecken införskaffades en hel massa mönster, och efter många timmar vid symaskinen kunde Emelie tidsenligt klä upp sig i en ensemble à la 1860-70 tal.

Ett gäng samlades på klassiska Café Hollandia i Malmö, de flesta med neo-viktorianska kläder. Emelie insåg att hon var nördigare än så och ville djupdyka mer i historiskt korrekt 1800-talsmode.

I den vevan fick hon frågan om hon kunde bli husfru för region Skåne och samtidigt ansvara för vår hemsida. Liiiiite nervöst var det, eftersom hon inte riktigt visste vad det innebar att vara husfru. Med facit i hand vet hon att det är ganska lättsamt och kravlöst, det blir vad man gör det till. Hon önskar att hon hade kunnat göra mer, och att hon hade mer kunskap som hon kunde dela med sig av. Understundom upplever hon att många är intresserade av att delta men inte riktigt vågar komma. Och det är just det som är grejen; att våga komma, lära känna nya människor, ställa frågor, lära sig mer. Vi utvecklas alla tillsammans.

Till vardags jobbar vår skånska husfru som ”user experience designer” på ett stort svenskt företag så hennes kompetens är ovärderlig. Sedan 2013 sköter hon vår hemsida och roddar våra e-postadresser. Vi husfruar har lite olika kompetenser och roller och har tagit ansvar för olika intresseområden så att sällskapet kan leva vidare och frodas.

Emelie kämpar på med att sy sin egen garderob, vilket ibland innebär mycket svett och frustration. Men inom Sällskapet finns andra som kan hjälpa till och stötta. Ett sådant exempel är Augustas Salonger, något som Emelie tycker är ett kul koncept. ”Man lär sig mer om olika detaljer, ser hur saker utvecklas och varför. Det är kul att prata med likasinnade och skönt att få nörda ner sig en stund”.

De närmaste tiden planerar Emelie att färdigställa en edvardiansk dräkt. Hon hoppas kunna få användning för den i sommar, men i skrivande stund är det ovisst om så kan ske med tanke på Covid-19. Vi får alla hoppas att viruset håller sig undan så att Emelie och alla andra vackra 1800-talsmänniskor kan komma ut och visa upp sig i sommar.

Dela gärna detta inlägg:

Sällskapets Hovfotograf Maria del Carmen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi fortsätter att lyfta fram människor som har varit oumbärliga för Sällskapets framgång och nu har turen kommit till vår ”hovfotograf” Maria Lindé, även känd som Maria del Carmen, med hänvisning till hennes spanska påbrå.  Det är Marias bilder som ligger nedladdningsbara (royalty free) på vår hemsida.

Engagemanget för historia går ända tillbaks till barndomen när Marias farmor hemma på Kanarieöarna berättade anekdoter och legender från förr. Hon var väldigt kunnig och bred i sitt kunnande, men framförallt duktig på Kanarieöarnas rika historia. Maria lyssnade och fascinerades.

Intresset har hon vidarebefordrat till sina tre barn. Det var faktiskt hennes dotter som fick henne att ta kontakt med 1700-talsföreningen Gustafs Skål som hon hade hittat på nätet. De gillade kläderna så mycket och började gå kurser för att lära sig mer. Så småningom hade de byggt gedigna garderober med fantastiska kreationer i framförallt siden.

Men hur kom 1800-talet med i bilden? Genomslaget var när en god vän kom med ett paket innehållande egensydda mamelucker och ett korsettskydd. Se bild.  Nu infann sig intresset att utöka garderoben och åka till Visby Baddagar. Vilken succé! Av alla evenemang Maria har bevistat och anordnat själv är baddagarna det som hon har uppskattat mest. Det är inget lajv, alla är sig själva, men känslan av en svunnen tid finns där hela tiden. Atmosfären, känslan av att bara vara, ingen stress, inte en massa aktiviteter, utan bara en avslappnande miljö på ett vackert ställe. Precis som det var på Prinsessan Eugénies tid.

Vad anbelangar fotointresset så har alltid intresset för bild funnits, men som ensamstående mamma hade hon inte råd att skaffa sig en fin utrustning. För tio år sedan fick hon äntligen chansen, en  Canon Mark II. Det var förälskelse från första stunden. Första plåtningen var med äkta maken Bellmankännaren Thord Lindé och hans musiker, naturligtvis klädda i 1700-talskläder.

Fotandet har inneburit bröllop, porträtt av kända personer och naturligtvis massor med historiska miljöer. Tillsammans med sin mentor Stefan Fasth har Maria kunnat utveckla sin teknik för att få fram det bildspråk hon eftersöker. Hon skulle vilja utveckla sig mer och önskar fota mer med 1800-talskänsla. En dröm är att få göra en fotosession med vackert uppklädda människor i Stuckatörens våning i Stockholm.

Vid sidan om fotograferandet och sitt vanliga arbete som upphandlare inom den offentliga sektorn skall Maria tillsammans med sin man från och med i sommar driva Oxelö Krog, ett kafé i 1700-talsmiljö i Gamla Oxelösund. En och annan sjöbuse har frekventerat krogen under 1800-talet så varför inte återskapa den stämningen…..

Vi önskar Maria och Thord lycka till, och förväntar oss många fina bilder.

oxelokrog.se
maica.se
https://www.facebook.com/FotografMariaDelCarmen/?epa=SEARCH_BOX

Dela gärna detta inlägg:

Hommage till Elin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I detta jubileumsår vill vi uppmärksamma några eldsjälar som har haft stor betydelse för sällskapets utveckling. Först ut är Elin Berg från Stockholm som har varit med ända från början.

Vi har henne att tacka för vår fina logga. Vi får mycket beröm för den och några har frågat efter namnet på typsnittet och varifrån illustrationerna kommer.

Svaret på första frågan är; vi vet inte. Elin är en fena på att hitta saker på nätet som är fria att använda utan att missbruka någons upphovsrätt. Illustrationerna däremot kommer från en för länge sedan nedlagd skämttidning som hade stor spridning på 1800-talet, Söndagsnisse.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Söndags-Nisse

Deras illustrationer använder vi även på vår hemsida.

Inte nog med att Elin designade loggan utan hon skapade även vår första hemsida. Detta var innan hon hade förstått att det var WordPress som gällde, så hon gjorde det lite svårt för sig och kodade en del för att få sidan att fungerade. Även här lyckades Elin hitta free-of-charge bakgrundsmönster och dylikt som kunde användas för att få ett appellerande utseende på hemsidan. Vi använder för övrigt fortfarande samma mönster, fastän sidan numera körs med WordPress och sköts av vår husfru Emelie i Skåne.

Nuförtiden ser vi tyvärr inte Elin så ofta på olika evenemang, men historiaintresset har inte försvunnit utan riktas numera på det gamla 1800-talstorpet som hon tillsammans med sin make varsamt renoverar.

Vi tackar för allt det fina jobb du har lagt ner Elin. Du är inte glömd och vi hoppas se dig på några av årets aktiviteter.

Dela gärna detta inlägg: