Rizzo rear nu ut dessa fina skor (översta bilden) för 399 kronor (tidigare 1789 kr). Inte helt olika de så kallade ”grekiska sandalerna” (nedersta bilden) från 1818.
Bildkälla:
Rizzo rear nu ut dessa fina skor (översta bilden) för 399 kronor (tidigare 1789 kr). Inte helt olika de så kallade ”grekiska sandalerna” (nedersta bilden) från 1818.
Bildkälla:
Eva Bergmans avhandling
Det här är andra artikeln i serien om hovdräkt/uniform i empirstil. För den vetgirige kan man här i sin helhet studera Fil. Lie. Eva Bergmans avhandling om svenska hovdräkten. Tyngdpunkten ligger på dräkten under Gustav III’s tid och hon berör endast flyktigt dräkten under empirtiden. Det finns dock lite information som kan vara matnyttigt om man vill sätta sig in i ämnet.
Från www.slottsfrun.se har vi hämtat den här informationen.
Hedvig Elisabeth Charlotta (Gustaf IIIs svägerska) kommenterar damernas dräkt år 1778 så här:
”Damerna skola alltid bära svart klädning, tyget får de välja efter egen smak bara de hålla sig till färgen. Den består av en kjol som bärs över små pocher, ett lif som snöres i ryggen, en lång tunique, utan veck på ryggen. Den faller jämnt efter livet, ärmarna äro utav vit gas uti bubblor, med sex remsor av samma tyg som känningen, hopfästade på mitten av ärmen med veck av samma tyg, som således skiljer remsorna i två delar. Detta slags ärmar äro dock endast för hovet presenterade damer. Övriga damer bära helt svarta, veckade ärmar. Släpet som hänger långt ner på marken är på båda sidor uppfästat med en knut av samma slags tyg. Hela klänningen och kjolen äro mycket enkelt garnerade med några veck av samma slags tyg. Till klänningen hör en hög krage, som går ner till mitten av bröstet, där den fästes med en bandrosett, som ser ut att samtidigt hålla upp klänningen. Den är av samma färg som garneringen. På ärmarna äro vid handleden blonder eller spetsar samt veckade band av samma färg. Slutligen hör till dräkten även ett skärp av samma färg som garneringen med flera vårdslöst nedhängande ändar. Hårklädseln blir fortfarande efter det franska modet, som med sin oändliga mängd plymer passar bra ihop med klänningens snitt. När damerna är i gala bärs en vit kjol och ett vitt liv, garneringar och övriga klänningen är då eldröda. Dräkten har den förtjänsten att vara mycket bekväm och vi slippa dessa stora panier som gjorde oss lika breda som långa.”
1) Början av seklet 2) 1812 3) 1816,
4) 1825 5) 1830 6) 1836
Alla bilder kommer från Wikipedia om inte annat anges.
Lauren, eller American Duchess, visar hur man gör en enkel men tjusig turban som passar för 1800-talets tidigare decennier:
Japp, vi måste prova!